Äntligen!

Jippiiii!! Äntligen händer något! Jag kommer att bli kallad till handkirurgen! Fick ett mail från Capio idag! Nästan så att jag grät en skvätt. Ibland lönar det sig att protestera och att kunna sakligt formulera sig.

Här kan ni se själva hur min högerhand är förändrad jämfört med vänster. Snart sitter jag med tummen mitt i handen. Och där till domningar, stickningar och smärtan!

Då kanske ni kan förstå den frustration som jag känt på grund av de avvisade remisserna. Och nej, det är fortfarande inte ortopeden på sjukhuset som tar emot mig -utan en privat klinik med landstingsavtal som jag skickade in en egenremiss till…

Frukost på sängen…

…det är inte något jag är bortskämd med nuförtiden, men idag fick jag det. Underbara sambo!

Faktiskt så sov jag rätt så hyfsat inatt -smärtan till trots. Preppade mig med citodon och en sömntablett vid tio och lyckades sova ända till fem imorse när det var dags för toabesök (ajj) och ny vända smärtlindring.

​Det som skulle vara en vanlig ‘lätt’ operation av ett framfall av bakre slidväggen visade sig vara lite mer än så. Jag hade fått en skada vid förlossningen (och dotra är snart 18 år) som kirurgen sa hade ‘sprängt’ mina muskler där. Och eftersom jag redan har en långsam tarmpassage pga defekt bindväv så har ju följdproblemen blivit stora redan innan klimakteriet. Men när jag kommer dit så kommer jag få göra om operationen och då kommer det att sättas in nät -man vill undvika nät på unga kvinnor.

Men nu är jag lappad och lagad och broderad och funderar på hur jag ska få två veckor att gå… XD 

TVÅ VECKOR!

…av påtvingad vila som läkaren inte kunde betona var viktigt nog. Och efter de två veckorna får jag börja med lättare aktiviteter så som kortare promenader och lätta hushållssysslor. Efter åtta veckor får jag börja med att närma mig min normala aktivitetsnivå -och den är ju inte särskilt hög… XD

Jag kommer att hinna dö av tristess -om inte smärtan hinner före. ^^

Aj.

Jag kunde inte ens sitta med vid middagen utan är hänvisad till sängen. 😦

Titta på dom. Så trevligt de har där borta… I matrummet med det nymålade fina taket… Och här ligger jag…

I min ensamhet och alldeles utanför (visserligen höll cidde mig sällskap men jag misstänker att han bara var ute efter min mat) och lider i tysthet…