Tillsist…

…fick jag lite ork att ta itu med odlingen… Bättre sent än aldrig va? 😝

​Igår sådde jag bland annat dessa i några pallkragar. Jag har inte några stora odlingar utan vill mer lära mig att odla olika sorters grödor. 

Vilka plantor som är lätta, vilka som är knepiga, vilka som trivs ihop, vilka som skyr varandra som pesten och vilka som skyddar varandra från ohyra… 

Jag provar samplantering, prydliga rader kaos-odling, kombination grönsaker/blommor med mera.

Mon amour…

Jag köpte blommor till min käraste -i somras- i form av knölar. Ja, han brukar kalla mig tramsig -men jag kan inte hjälpa att jag är svag för sånt. Små fåniga presenter och gulligull. Både ge och få.

Visst -jag är den som tenderar oftare komma hemsläpande med pluttinuttigt som till exempel hjärtformade godisar, kort eller blomsterknölar. Men visst har även sambon sina stunder -ett kinderägg när jag ville ha en överraskning (kliché vadå?), en nalle som det står ‘jag älskar dig’ på, guldmedalj i choklad och så klart blommor.

Skillnaden är att jag inte behöver tänka på det utan såna idéer kommer naturligt för mig som till exempel kissnödighet och hunger, medan sambon måste tänka på det och planera med lite eftertanke. Å andra sidan så är han mer sådan som skapar förutsättningar för att jag ska kunna göra vad jag önskar och protesterar inte mer än att ibland tänker efter lite…

Vill jag bygga växttunnel av armeringsnät så får jag försöka (visserligen utstrålade det en viss skepticism från hans håll just då XD), nämner jag att jag skulle vilja ligga i en solstol under björken och läsa så kommer han hem med en solstol och vill jag ha ett pysselrum så är det bara att fixa.

Vissa påhitt kräver lite förhandling (tex byte av köksgolvet) medan andra uppmuntras (tex diverse odlingsprojekt) och renovering av köket har jag inte lyckats tjata fram ännu… :O

Men vad har allt detta med blommor att göra?

Jo, inlägget handlar om dessa knölar som han fick av mig och som precis blommar så vackert -en gladiolus vid namn ‘mon amour’…