Ångest!

​Fy fan​! När man äntligen har tagit tag i bland det jobbigaste jag vet och har en tid till tandläkaren om några veckor -ja men då kommer ju tandvärken som på beställning! 

Den har kommit smygande sen operationen,  kan vara så att den belastningen på kroppen blev lite för mycket för att hålla även en tandinfektion stången. 

Men igår började det bli så pass illa att det blev svårt att komma till ro ens med starkare smärtlindring -så jag insåg att jag skulle bli tvungen att ringa dit…

Fy, fyra försök innan jag kom så långt som till att lyckas lämna namn och nummer. Sen har jag mått småilla ända sen dess.

Och efter att han  ringt upp började jag både skaka och ‘svettas lite genom ögonen’, tur att sambon finns som tröst. Som tur slapp jag åka dit då infektion mer eller mindre var väntad, det har gjorts en ordentlig utredning och det är inte lång tid kvar till planerat ingrepp. Så han valde att sätta in antibiotika, så nu ska jag till apoteket! 

Phew…

Uschuschusch! Har fortfarande lite hjärtklappning efter morgonens tandläkarbesök! Att man ska vara så sjåpig -till och med små barn är modigare!

Men men, nu är det inledande gjort och strax innan jul är det dags för THE ingrepp. Så årets julmat får intas passerad och puread -för munnen lär ju göra ont!

Ska bli trevligt att kunna tugga igen, ska bara lösa det här med finansiering också.

För övrigt så har visst sjukersättningen höjts! Från 64% till 64,7%. Det är inte illa, nästan så att jag inte längre kommer hamna på minussidan…