Dagen började…

​…med en utflykt ovanligt tidigt då jag skulle vara på röntgen på sjukhuset redan klockan 8.00…

Sambon hade svårt att komma till ro igår kväll och hade en krypande rastlöshet i kroppen, så det blev nästan lite sent innan vi somnade, vilket gjorde det rätt plågsamt att vakna när väckarklockan ringde halv sju… *Gäsp*

Nu blir det en kaffe och lite vila här…

Aaaaaaaaj!

​Just nu är jag inte kaxig. Tårarna rann och jag känner mig fortfarande illamående… Vad som hände? ‘Besiktning’ hos sjukgymnasten… 

Styrka: U.A. 

Vänster axel och höft: U.A. (det vill säga för en person med sabbat knä, instabilitet och lite lagom ont…

Höger axel och höft: SKJUT MIG NU OCH GÖR SLUT PÅ LIDANDET! =stark rörelsespecifik smärta och en sjukgymnast som undrar varför jag inte har fått hjälp. Röntgen och kortison till att börja med… 

Fan så less jag blir ibland…

Uj uj…

Gårdagens lilla stunds pyssel resulterade ju som väntat i en duktig värk, hade svårt att somna trots både citodon och insomningstablett. 
 
Ja ja, everything comes with a price. Och jag kan ju inte sluta göra allt som ger själ och sinne glädje -bara för att kroppen protesterar och tjurar. Men -idag blir det inte mycket skoj känner jag! 
 
Hade hoppats på att ungdomarna skulle ställt upp på att måla om taket av fulfuru vid matplatsen, men det verkar svårt att få dom till…  -_-
 
Det har varit mysigt att få ha dom här, dotra och svärson, jag har saknat det. Idag är sista dagen den här för denna gång. 😦