När jag inte…

​…kan och sambon åter dalat ner i en svacka så är det inte någon som kan fixa det vardagliga. Tack och lov så har vi en suverän kinarestaurang inte långt ifrån oss -så jag beställde två stycken fem små rätter. Det ger oss tre fyra måltider genom att bara koka till ris! 

Dessutom sa jag att till honom att vi har ju alltid papperstallrikar -så han behöver inte bli stressad av att ensam bära ansvar för disken nu när han knappt orkar resa sig. Det vardagliga sysslorna försvinner inte någonstans utan får tas sen när orken återkommer. Just nu räcker det med att han ser till cidde och håller huset varmt! Det är alldeles tillräckligt! 

Feber…

…jag fortsätter med att lida här i min tysthet och känner mig lite hängig och smått döende. Har fått lite feber, men enligt rådgivningen så kan det vara en reaktion på narkos och ingrepp -så länge jag inte får mer ont eller fler symptom så är det vila, vätska och vila som gäller. Och värktabletter.

​Sambon ​(som är bäst i världen) serverade till lunch idag ost och skinkpajen som jag gjorde i onsdags.  Pajdegen har svärmor gjort -det är någon blandning med mannagryn. 

God paj, men jag har inte riktigt aptit. Nu blir det en liten tupplur medans Cidde är ute på hyss med husse och det är lugnt här hemma…  😜