Problemskapande beteenden…

Igår kväll börjar sambon och jag på ännu en kurs, för anhöriga och närstående med personer i sin närhet som har olika npf problematik.

Vad menas då med problemskapande beteende? Jo, en enkel (men i mitt tycke genial) beskrivning som författaren tar upp är myntat av en brittisk psykolog vid namn Andy McDonnel -beteenden som ”pisses you off”.

Så, solklart egentligen. Oftast är det inte personen (barn/elev/brukare/klient) som som har problem med beteendet ifråga -utan omgivningen. De som ska bemöta denna individ.

Boken är lättskriven skulle jag säga och som alla skulle kunna ha nytta av, alltid har man folk kring sig med diverse svårigheter. En av dina kollegor kanske har ADHD? Din granne som du upplever knepig och svår att resonera med har kanske asperger? Din kusins barn kanske inte alls är ouppfostrad eller lat…

Det syns inte utanpå alla dessa svårigheter och funktionsnedsättningar. Läs boken! 

Jag drabbades själv av en insikt igår. Anledningen till att varken jag eller min dotter fick diagnos förrän sent är att våra beteenden inte skapade frustration hos omgivningen på ‘rätt’ sätt -vi har bara setts som lata och omotiverade… 

Äntligen!

Efter nio år med bup-besök och två år efter faktisk diagnos så börjar det hända nåt! Igår hade vi äntligen ett besök där dotras add faktiskt togs upp till behandling. 
 
Även överläkaren höll med om att mitt flickebarn har fått gå onödigt länge i väntan på rätt behandling. 

Så… Idag har hon börjat med Elvanse,  vi ska även träffa en arbetsterapeut och lite annat. 
 
Dessutom så fick vi reda på varför det gick fel med remitteringen till bup i Stockholm medan hon bodde hos sin pappa. 
 
Det finns inga nationella riktlinjer för vad som krävs i en utredning och i Halmstad kan de välja att inte göra en begåvningsutredning i de fall det inte behövs -medan i Stockholm krävs alla moduler. 
 
I vårt fall valdes att inte utföra nån begåvningsutredning eftersom hon tydligt inte har några svårigheter kring just inlärning och begåvning. Tvärtom -utan att skryta så är ungen min både klipsk, lättlärd och intelligent. Hon har ju i princip läst hela grundskolan på en tredjedel av tiden eftersom hon inte orkat med skolan. 
 
Vårterminen i åttan tentade hon av fyra ämnen efter mycket frånvaro och flytt och hela nian läste hon under vårterminen och fick fullgoda slutbetyg -under hösten mådde hon för dåligt för att ens orka gå till skolan. 
 
Hon kan lära sig vad som helst när intresset finns. Om Titanic. Om vampyrer och sjöjungfrur. Om Bulgarien och Australien. Nu är hon på gång att lära sig koreanska… 
 
Jag är så stolt över min dotter och jag hoppas verkligen att hon kan förstå det. Att jag ser hur hon kämpar och jobbar. Och att jag gör vad som än krävs för att hon ska fåstöd och  möjlighet till att följa sina drömmar.