Jag VILL inte!

Att min läkare ska vara på vidareutbildning och det hela hösten. Ni som har långvariga problem som dessutom omfattar smärta kan nog känna igen er…
 
Varje ny läkare har sin egen filosofi och vissa tycker sig även veta bäst. Och just smärtlindring vid kronisk smärta är det nästan häxjakt på kännes det som emellanåt. 
 
Ja, smärta beror inte alltid på skada. Ja, smärtupplevelsen sitter i huvudet. Ja, mår man dåligt kan man även drabbas av kronisk smärta. Och visst lär man sig leva med eländet. 
 
Den som har långvarig smärta blir ofta dock på förhand dömd till att inbilla sig och bara vara ute efter mediciner av olika slag. Vara en pillerknarkare som är för lat för att göra något åt saken mer eller mindre när kost och motion skulle fixa allt. Till och med cancer enligt riktiga idealist.
 
Nu har jag dock inte så ofta träffat på så övernitiska doktorer och jag har med glädje provat allt nytt som skulle kunna hjälpa. I synnerhet nu med den senaste läkaren jag har haft tryggheten att prova vad hon än kunnat tänkas att föreslå.
 
Det har dock mer eller mindre fallit tillbaka till den ursprungliga medicineringen -som ger bäst effekt med minsta möjliga biverkningar. Och naturligtvis sjukgymnast och kontakter med arbetsterapeuten. 
 
Och nu har jag en ny tillfällig läkare, som redan börjat ändra förskrivningarna…

Ajajaj…

Det har varit tyst någon dag nu, men jag har varit så förbaskat trött, slut och ledbruten. Förstår inte alls varför egentligen -jag har inte gjort något särskilt eller särskilt mycket av något. Men men,  så är det bara emellanåt… 
 
Men idag är jag rent förstörd! Min läkare remitterade mig till smärtkliniken i Ängelholm förut och igår var det dags. En heldag… 

Men… Som sagt, jag har varit trasig länge och lärt mig att leva med de svårigheter som uppstår och lärt mig acceptera situationen. Jag har själv sökt upp och provat allt som finns under de senaste 10 åren,  lärt mig hur en kropp funkar i allmänhet och min i synnerhet. 
 
Lärt mig om sensitiering, signalförstärkning, fröstå smärta och allt möjligt som kan hänga ihop. Fått diagnosen fibromyalgi. 
 
Röntgats, opererats och undersökts på många olika sätt. 
 
Provat hälsokost, häksoknep, koständringar och träningsformer av olika slag. Multimodala team, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och läkare av olika slag -från idioter till specialister…  ^^
 
Försökt lära mig på avslappningstekniker, fått reda på att jag har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning -vilket gjort det än svårare att greppa det här med just avslappning.  😛 
 
Arbetsprövat tre gånger, gått kurser, anvisade aktiviteter och provat på olika sorters terapier. Fått fler diagnoser och bråkat med magen… 
 
Så… Vad sas på Ängelholm? 

De har inget att erbjuda mig som inte redan gjorts. Bara att fortsätta som hittills -lyssna på kroppen,  lätt träning, anpassa uppgifter, basmedicinering och diverse stöd och ortoser för att minska på subluxuationer och framtida skador…
 
Jag har ju hunnit lära mig om mina diagnoser, jag ser mig inte som sjuk (utan jag är en rätt frisk människa som har en del funktionsnedsättningar/hinder) och jag är inte passiviserad -utan har rutiner och aktiviteter i vardagen så det var inte aktuellt med ACT terapi heller. 
 
That’s it och lycka till typ…
 
Men det visste vi ju redan. Som sagt,  jag har envist under åren provat och letat upp allt som eventuellt skulle kunnat hjälpa/lindra…
 
Och det enda som är effektivare än medicin som smärtlindrande kan man inte få ordinerat -massage… ^^
Men… Jag kämpar på… 
 
Det som händer här näst är utprovning av diverse ortoser, gyn på grund av att tarmen säckar och så hoppas jag på att karpaltunnelnerven ska ta och ge sig nån gång, tyvärr så verkar det inte så hoppfullt i dagsläget…