Fin fasad eller ren skit?

Det spelar liksom inte någon roll hur rik, framgångsrik, snygg, frisk, sjuk, fattig, intelligent, korkad eller ful du är -du behöver fortfarande skita precis som alla andra och det luktar förmodligen illa… (Ett underbart citat av mig själv… :-P)

Jag har många gånger funderat på varför jag bloggar. Jag -som inte är särskilt bra på det här med kontinuitet och att hålla fast vid saker- har bloggat i över fem år. Med några pauser pga olika anledningar, visst, men jag har alltid sen fortsatt.

Och jag älskar det!

Jag har inte lyckats skriva dagbok mer än tre dagar på raken typ, men blogg funkar.

Vad är det jag skriver om då? Jo, om helt vanliga saker, sånt som många helst vill gömma undan. Tvätthögen, vardagssörja, fönsterkuvert, sjukdom, ohälsa och hälsa, relationens upp och nedgångar, romantik och sex eller brist, intressen, åsikter, hobbys, hem, inredning och mat.

Ja, det blir en salig blandning av det som är mitt liv som den jag är. Jag har inte kraft eller intresse till att försöka leva efter en mall som jag inte passar i.

Men det behövs också. Alltför många är så upptagna med att hålla uppe en fasad och känner sig ensamma och konstiga -medan det är världen som är konstig för att alla försöker efterleva ickeexisterande ideal. Om så bara någon för en stund känner igen sig och känner sig mindre ensam -så har jag lyckats.

Och vad vill jag säga med allt detta nu då -mer än att skit stinker? Jo, får du citroner av livet -gör saft, eller en marängpaj, hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete och riktig vardagslyx är mjukt toapapper att torka sig med…

Våffeldagen…

…var det igår ja… 

Blev äkta halvfabrikat då jag hade den svartaste dagen på länge -och inte ens vädret var bra. Himlen och jag bölade ikapp typ och inte ens träning hjälpte som det brukar!

Usch. Stackars min sambo, när han har/skulle haft en hyfsat bra dag så går jag och drar ner allt. Tur att det absolut mörkaste håller i sig i bara någon timma!
Jaja, det blir så ibland när man är ett hormonmonster i sina bästa år -kan ju i alla fall säga att jag ser fram emot klimakteriet!
Men men, nu är det en ny dag! Sambon jobbar och jag ska snart på näringslivsmöte. Och sen är det lunch innan det är husmöte på Clavis. Och har alldeles för lite kläder för morgonens klimat. Brrr!