Bolltäcke…

​…is the shit! Inte nog med att det känns som att kasta sig i ett bollhav när man bökar runt med det -man kan ha den som en gigantisk spikmatta (fast trubbiga knölar), man kan ha den som stöd för nacke/rygg när man slappar i soffan, man kan ha den som förtöjning för värkande ben!

Och sist men inte minst känslan av att vara totalt omhuldad och beskyddad från allt yttre när man bäddat ner sig under den… Önskar att jag hade tänkt på att fråga om ett sådant redan massa år sedan! 

Sen att den är otymplig som ett lik och tung som synden att förflytta mellan sängen och soffan är inget att göra åt. Och ni skulle sett brottningsmatchen med att försöka få på påslakanet för första gången!  XD 

Men vi pratar verkligen kärlek här. Jag 💗 mitt bolltäcke! 

Trött…

…ja, men det har jag väl aldrig varit tidigare? ^^

Sviterna efter gårdagens stund på akuten sittandes på diverse stolar låter sig kännas av. Ryggen är helt… inte knäckt (för allt hänger ihop) utan skull nog kalla det för ‘ihop skrynklad’ och bäckenet känns snett och vint…

Dessutom så har jag sovit i någon felaktig ställning så både axel och nacke kärvar.

Vad gäller gårdagens besök så hände inte mycket -dotras knä gick inte att bedöma, utan hon får fortsätta vila och det kommer att komma en kallelse till idrottskliniken inom två veckor. Så får vi se. 

Och det kommer också att bli en eds-utredning på henne också nu, då hon är uttalat överrörlig och så med min diagnos… 

Idag händer inte mycket mer än att vi var och fikade hos en väninna på förmiddagen och nu har sambon åkt iväg på arbetsprövningen. Själv ligger jag på soffan med benen upp i 90 grader för att avlasta ryggen… 

Dagen började…

​…med en utflykt ovanligt tidigt då jag skulle vara på röntgen på sjukhuset redan klockan 8.00…

Sambon hade svårt att komma till ro igår kväll och hade en krypande rastlöshet i kroppen, så det blev nästan lite sent innan vi somnade, vilket gjorde det rätt plågsamt att vakna när väckarklockan ringde halv sju… *Gäsp*

Nu blir det en kaffe och lite vila här…

Nu har det börjat hända…

…en massa på en gång! Operation 1 avklarad och överlevd. Operation 2 väntar dagarna innan jul. Sen hade ju ‘min doktor’ hemvändardagar och ett besök hos henne resulterade i en röntgenremiss för höften och en ny medicin för magen. Eller snarare mot min IBS-C (förstoppnings varianten).

Mecicinen heter Constella och ska vara nåt nytt som stimulerar och hjälper tarmen lokalt. Vi får se hur det funkar, om det skiter sig så att säga… 😆

Jag tog första kapseln idag.

För övrigt, så som VDn för capio sa, så har jag nu fått en tid till handkirurgen där. Och de ska även kolla mig vidare. *Lycka*

Sen… Vad det nu kan leda till siar jag inget om…

Äntligen!

Jippiiii!! Äntligen händer något! Jag kommer att bli kallad till handkirurgen! Fick ett mail från Capio idag! Nästan så att jag grät en skvätt. Ibland lönar det sig att protestera och att kunna sakligt formulera sig.

Här kan ni se själva hur min högerhand är förändrad jämfört med vänster. Snart sitter jag med tummen mitt i handen. Och där till domningar, stickningar och smärtan!

Då kanske ni kan förstå den frustration som jag känt på grund av de avvisade remisserna. Och nej, det är fortfarande inte ortopeden på sjukhuset som tar emot mig -utan en privat klinik med landstingsavtal som jag skickade in en egenremiss till…

Konvalecens -dag 2

Hepp. Kan fortfarande inte sitta så även idag kom frukosten till sängen. Underbara karl.

Dotra fixade påtår. Underbara unge.

Så, frukost avklarad, två toabesök lika så. Och nu då?!

​Färglägga lite vuxenmålarböcker eller sticka en mössa? ​Jag kommer inte till ro att kolla på nån serie och dessutom tycks sambon vilja umgås och prata mest hela tiden -så då kan jag inte läsa nån bok…

Okej,  jag erkänner,  jag är bara lite tjurig egentligen, i vanliga fall tycker jag att det är kul att diskutera allt möjligt med honom… 💓

Frukost på sängen…

…det är inte något jag är bortskämd med nuförtiden, men idag fick jag det. Underbara sambo!

Faktiskt så sov jag rätt så hyfsat inatt -smärtan till trots. Preppade mig med citodon och en sömntablett vid tio och lyckades sova ända till fem imorse när det var dags för toabesök (ajj) och ny vända smärtlindring.

​Det som skulle vara en vanlig ‘lätt’ operation av ett framfall av bakre slidväggen visade sig vara lite mer än så. Jag hade fått en skada vid förlossningen (och dotra är snart 18 år) som kirurgen sa hade ‘sprängt’ mina muskler där. Och eftersom jag redan har en långsam tarmpassage pga defekt bindväv så har ju följdproblemen blivit stora redan innan klimakteriet. Men när jag kommer dit så kommer jag få göra om operationen och då kommer det att sättas in nät -man vill undvika nät på unga kvinnor.

Men nu är jag lappad och lagad och broderad och funderar på hur jag ska få två veckor att gå… XD 

TVÅ VECKOR!

…av påtvingad vila som läkaren inte kunde betona var viktigt nog. Och efter de två veckorna får jag börja med lättare aktiviteter så som kortare promenader och lätta hushållssysslor. Efter åtta veckor får jag börja med att närma mig min normala aktivitetsnivå -och den är ju inte särskilt hög… XD

Jag kommer att hinna dö av tristess -om inte smärtan hinner före. ^^

Aj.

Jag kunde inte ens sitta med vid middagen utan är hänvisad till sängen. 😦

Titta på dom. Så trevligt de har där borta… I matrummet med det nymålade fina taket… Och här ligger jag…

I min ensamhet och alldeles utanför (visserligen höll cidde mig sällskap men jag misstänker att han bara var ute efter min mat) och lider i tysthet…