Trött…

…ja, men det har jag väl aldrig varit tidigare? ^^

Sviterna efter gårdagens stund på akuten sittandes på diverse stolar låter sig kännas av. Ryggen är helt… inte knäckt (för allt hänger ihop) utan skull nog kalla det för ‘ihop skrynklad’ och bäckenet känns snett och vint…

Dessutom så har jag sovit i någon felaktig ställning så både axel och nacke kärvar.

Vad gäller gårdagens besök så hände inte mycket -dotras knä gick inte att bedöma, utan hon får fortsätta vila och det kommer att komma en kallelse till idrottskliniken inom två veckor. Så får vi se. 

Och det kommer också att bli en eds-utredning på henne också nu, då hon är uttalat överrörlig och så med min diagnos… 

Idag händer inte mycket mer än att vi var och fikade hos en väninna på förmiddagen och nu har sambon åkt iväg på arbetsprövningen. Själv ligger jag på soffan med benen upp i 90 grader för att avlasta ryggen… 

Åh faaauna!

Nu börjar jag bli sjukt nervös inför morgondagens operation. *Gulp*

EGENTLIGEN så är det väl inte någon så stor operation. Egentligen. Men det är alltid lika nervöst att sövas. Jag har ju upplevt både bra och mindre bra narkoser. Kort och gott kan vi säga att ju längre sökning desto svårare att väcka är jag och desto längre är jag sjuk efteråt. Tänk en riktig jäkla baksmälla/migrän som får dig att kräkas bara du rör dig…

Men de senaste gångerna har jag fått förebyggande medicin mot illamåendet, så då har det bara varit en seg trötthet som hänger kvar efter. Och något som man nog skulle kunna kalla syre-hunger.

Men just nu är det bara nervositet jag är drabbad av. XD

​I förmiddags hann vi med en kort fika hos en väninna och nu är det besök hos arbetsterapeut som är på schemat.