Man måste ha drömmar!

Utan drömmar och fantadier om framtiden -vad har man då att sträva efter? Om du inte drömmer om något -vad får dig att vilja fortsätta?

Drömmer kan vara ett jobb. En familj. Att bli bra på något. Att resa någonstans. Att få barn. Att skaffa växthus.

Jag har också drömmar och även om jag fått ge upp vissa, yrkesliv tex -det fungerar bara inte och jag var tvungen att erkänna det för mig själv efter en fjärde arbetsprövning. Min arbetsförmåga är utredd inom flera olika branscher, allt från kontor till café. Inte kan jag heller läsa mer på högskolan då jag maximalt skulle klara en fjärdedels fart -och till vilken nytta då jag ändå i slutändan inte fysiskt (och mentalt i kombination) inte fixar jobb även om jag mot förmodan skulle ta mig igenom en utbildning på 12 år (3 årig på 25%). Så socionomdrömmen får fortsätta med att vara en dröm. Men jag har andra drömmar…

Ja! Tänk att bo på en liten gård… Med lite höns, några får för cidde att valla, prova ha en ko kanske, som heter rosa. Och en minigris! En ko är nog för mycket jobb, men jag tycker dom är så fina! I mitt nästa liv ska jag bli en ko på Wapnö -det är vår lokala mjölkproducent här i Halmstad.

Att återvinna det som går, skapa det man behöver, odla det man kan, med den ork vi har. Få elen av solen och göra så lite avtryck på miljön som man kan utan att göra avkall på dagens levnadsstandard…

Jag skulle istället kunna lägga mer pengar på kläder än bara mat. 😁💕

Det bästa är att även min käraste i viss mån delar min dröm. Kanske inte grisen och kossan -men väl en gård, höns och får. Hans dröm innehåller dessutom en liten traktor av märket Avant… 😘

Att vara en ‘riktig’ man kräver visst vissa accessoarer!

Andra drömmar som jag har är att skriva en bok, läsa kriminologi och juridik, skaffa jägarexamen, hitta världens bästa svampställe och bli en bra informatör kring psykisk ohälsa, anhörigskap,  neuropsykiatriska diagnoser och synliggöra brister i det skyddsnät som borde fungera och likaså vården som brister. Och när dessa brister så får det oerhörda konsekvenser för individen. Det är oftast inte personalens fel egentligen så mycket som det ekonomiska pressen och okunskap.

När jag inte…

​…kan och sambon åter dalat ner i en svacka så är det inte någon som kan fixa det vardagliga. Tack och lov så har vi en suverän kinarestaurang inte långt ifrån oss -så jag beställde två stycken fem små rätter. Det ger oss tre fyra måltider genom att bara koka till ris! 

Dessutom sa jag att till honom att vi har ju alltid papperstallrikar -så han behöver inte bli stressad av att ensam bära ansvar för disken nu när han knappt orkar resa sig. Det vardagliga sysslorna försvinner inte någonstans utan får tas sen när orken återkommer. Just nu räcker det med att han ser till cidde och håller huset varmt! Det är alldeles tillräckligt!