Det här med vård och omsorg…

Vad ska man säga? Hade vi fyllt 65 så hade hälften av våra svårigheter med samhället försvunnit. Så enkelt, det hänger bara på åldern…

I Halmstad kommun har myndigheterna sinsemellan fattat en överenskommelse som avgränsar vad vilken förvaltning ska ansvara för, är du under 65 och neuropsykiatrisk diagnos så tillhör du socialtjänsten och har möjlighet att få stöd av boendestöd, är du över 65 så får du hemtjänst. Klart och tydligt så.

Men.  Ja, såklart att det finns ett men. 

Boendestöd är just stöd. De hjälper en att utföra saker -inte gör det ÅT en. Så vad hjälper det att någon kommer hit och ska peppa igång min nästan apatiska sambon som inte ens tål andra människor eller orkar lyssna på dom? Det skulle bara sluta med katastrof för alla parter. Och som jag tidigare berättat -han är en bippo 2:a som till största delen är mer eller mindre nere (allt från bara dämpad till zombiestadier) med några undantagsdagar där han orkar ALLT (inte heller bra för då är vi på den hypomana delen av skalan). Så nej. Jag kan inte påstå att den medicinkombo han har nu tycks fungera i längden. 

Och hur hjälper det mig att någon kommer att peppar mig till att göra något när min kropp är det som sätter stopp? Om jag inte kan stå på benen,  hålla i saker eller har ännu ett nackspärr som beror på att nackkotorna glidit lite fel. Eller när jag har migrän. Då hjälper det ju verkligen att någon kommer och säger -pepp pepp, nu ska vi städa! Eller?

Vad är då problemet?  Jo. Vi har inte fyllt 65 år. Och dessutom så har jag en npf-diagnos.  Och bara för att jag har den -vilket inte ens är anledningen till att jag sökt hjälpen- så hamnar vi hela tiden mellan stolarna!

Jag hade hemtjänst -på grund av mina fysiska svårigheter- redan innan jag blev sambo och fick min ADD diagnos,  men nu är det hela tiden kamp i uppförsbacke! Den hjälp vi idag har räcker inte till som omständigheterna är. 

Det är lättare att få hjälp med dusch än med det dagliga -men fan för att ens orka duscha just nu känner jag. Jag är glad om jag fixar att hämta ett glas vatten. Men för att få hjälp med det man behöver så måste man tydligen behöva ge upp hela sin integritet och behöva bli duschad av en främling? Eller?

Jag kan bara säga att jag har fått så mycket märkliga besked och samtal kring detta från olika instanser så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. 

Och dessutom så är det bästa i det här hela att när man räknar med att jag ska vara återhämtade från torsdagens operation så är det inte långt kvar till nästa ingrepp. Så det är inte en tillfällig situation vi pratar om -utan så här är mitt liv. Och visst, sambon kan ju bli stabil och börja må bra (vilket för närvarande känns lika troligt som att pricka in drömvinsten) och det vore ju det underbaraste som kunde hända -men det är ju inte något problem,  då försvinner ju hjälpbehovet -för tro mig,  det är inte så jäkla kul att vara beroende av att ta in hjälp. 

Det är en sak att beställa städhjälp när man är frisk -då orkar man ta undan sådant som kan kännas lite privat innan någon kommer. Men söker man av andra anledningar så finns inte det kvar -den orken. Dessutom så har man redan under ansökningsprocessen blivit granskad ut och in. Allt från hälsa till ekonomi och annat.

Men. Vi är under 65 år och jag har dessutom en npf-diagnos ovan på det och jag vill inte bli duschad av någon -då får vi hålla oss flytande mellan två stolar…

http://intressant.se/intressant 

One thought on “Det här med vård och omsorg…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s