…av påtvingad vila som läkaren inte kunde betona var viktigt nog. Och efter de två veckorna får jag börja med lättare aktiviteter så som kortare promenader och lätta hushållssysslor. Efter åtta veckor får jag börja med att närma mig min normala aktivitetsnivå -och den är ju inte särskilt hög… XD
Jag kommer att hinna dö av tristess -om inte smärtan hinner före. ^^
Aj.
Jag kunde inte ens sitta med vid middagen utan är hänvisad till sängen. 😦
Titta på dom. Så trevligt de har där borta… I matrummet med det nymålade fina taket… Och här ligger jag…
I min ensamhet och alldeles utanför (visserligen höll cidde mig sällskap men jag misstänker att han bara var ute efter min mat) och lider i tysthet…
