Gårdagens lilla stunds pyssel resulterade ju som väntat i en duktig värk, hade svårt att somna trots både citodon och insomningstablett.
Ja ja, everything comes with a price. Och jag kan ju inte sluta göra allt som ger själ och sinne glädje -bara för att kroppen protesterar och tjurar. Men -idag blir det inte mycket skoj känner jag!
Hade hoppats på att ungdomarna skulle ställt upp på att måla om taket av fulfuru vid matplatsen, men det verkar svårt att få dom till… -_-
Det har varit mysigt att få ha dom här, dotra och svärson, jag har saknat det. Idag är sista dagen den här för denna gång. 😦
