Jösses…

…fasen så slut jag var igår när vi kom hem. Tog mig faktiskt till jobbet igår trots allt och efter det började min adhd kurs. 

På jobbet får man p-fika. Dessutom marängade jag en citronpaj. Men fan att kroppen inte fixar det! Jag vill ju verkligen jobba och ett ställe som det passar mig perfekt i övrigt.
 
Tillräckligt med rutiner för att inte stressa och tillräckligt med omväxling för att jag inte ska dampa fullkomligt. Köksvärlden håller mig kvar på jorden och där funkar jag på topp, det vet jag. Mat, bak och storkökssysslor är livet för mig.  
 
Det eller att bli astronaut. Men fysiken fixar inte något av det tydligen…  😦
Och kursen då? Det är en KBT kurs i hur man lär sig hantera de svårigheter som man har när man lever med ADD/ADHD. 
 
Den variant av kurs som jag ska gå är enligt Stevens modellen och den går man tillsammans med en coach som man själv valt. Min coach är min kära sambo och jag är glad över att han faktiskt var i skick för att börja den med mig igår! ❤
 
En märklig upplevelse att komma dit. Av en grupp med fem deltagare så var ytterligare två i samma ålder som mig och har också fått sina diagnoser sent i livet. 
 
I övrigt så kunde jag (och min sambo) verkligen redan under första halvtimmen se likheterna mellan mig och deltagare nummer fyra, trots skillnaden i både ålder och kön…
 
Detta kommer att bli intressant, som sagt… 

2 reaktioner till “Jösses…

  1. Hej! Har precis hittat din blogg och jag gillar din blandning. Men jag har en fråga angående att få en diagnos som vuxen. Har en son som saknar initiativförmåga och tror att det har nån "diagnosorsak", vad ska jag göra, förmå honom att gå till vårdcentralen, är det där man börjar? Eller till psykiatrin? Låter mindre troligt att han skulle vilja…

    Gilla

  2. Jadu, via vårdcentralen kan man få remiss till psykiatrin och det är först där de fattar beslut om eventuell utredning. I vissa landsting kan man även göra en egenremiss till just psykiatrin och därmed slippa gå via vårdcentralen. Räkna dock med väntetid.
    Men det är helt klart värt att ha det gjort och därmed få mer förståelse för sig själv. Det är en enorm frustration att inte få saker gjorda -både för en själv och omgivningen. Även om det inte skulle resultera i en diagnos så kan man få hjälp med det som inte fungerar -tex initiativtagande, igångsättning, motivation etc.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s