Hemligheter…

Jag vet något som min sambo inte vet. Eller som Sickan sa: -Jag har en plan…
 
Denna vecka är det jag som har planerat vår dejt. Vad det är blir en överraskning. Men det är som ett kinderägg -tre saker i en. 😉
 
För övrigt så är det två år sedan idag som jag vaknade till världens underbaraste sms…

Sambon tycker inte att jag är klok som tycker den är så speciell, men jag påminner inte om den varje månad den 20e i alla fall längre… XD 
 
Tiden som gått har inte varit någon dans på rosor -eller så har det varit taggiga sådana- men just nu känns det iallafall lite som att den mörkaste biten är avklarad.
 
Jag är visserligen mer känslosam numera (efter starten med elvanse) men också mer öppen och faktiskt mer levande kan man säga. 
 
Sambon har varit helt nere i det nattsvarta djupet av mörker, känslolöshet och intet, men nu upplever jag att han börjat resa sig från det. Han har mer ork. Mer energi. Mer vilja. Mindre avtrubbat. Svackorna är inte alls lika djupa eller långa. Diagnosen, sjukdomsinsikt och medicinbehandlingen verkar ha effekt. 
 
Dock är det ‘bara’ främst två känslolägen som återkommit ännu efter avdomningen. Stackarn är antingen irriterad och frustrerad eller gråtmild. Som jag när jag har pms alltså… ^^
 
Men just längre stunder han får uppleva stabilitet desto mer kan han återhämta sig. Jag njuter av att han känns mer levande (även om jag ibland hotar med piskan) och vi fortsätter att ta en dag i taget…
 
Läste ett så bra inlägg om deppression härom dagen, kan rekommendera alla att läsa DEN! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s