ADD, mediciner och biverkningar…

Jag började ju med en ny medicin i förra veckan och ska nu ta upp lite om biverkningar. Dom finns, men dom är inte många hos mig. Trötthet första tre dagarna. Och då menar jag en zombie-liknande trötthet. Det syntes utanpå hur det kändes inuti kan man rent av säga…
 
Jag är känsligare och känslosammare. På gott och ont. För första gången i mitt liv känner jag ett faktiskt behov av att förmedla verbalt vad jag känner och upplever. Men jag har fortfarande svårt att sätta ord på allt och det kan komma ut lite felformulerat. Övning ger färdighet sägs det. 
 
Tiden med concerta var rent jävlig kan jag säga så här i efterhand. Första dagen var underbar! Världen lite ljusare,  färgerna lite skarpare och tankarna lite sorterade. Som att tända en lampa.
 
Men snabbt så började det positiva att utebli och tillvaron mörknade. Hopplöshet smög sig på. Jag kände mig ständigt bakfull, hade hjärtklappning, stresskänsla, rastlöshet. Det det slingrade sig utför.
 
Jag hade inte lust att blogga, tappade intresset för hem, mat, sambo. Blev bara fokuserad på det som inte fungerade. Ville helst bara ligga och läsa böcker bortkopplad från världen. 
 
Japp, depression delux. 
 
När tankarna på döden dök upp insåg jag att det var medicinens fel. För trots allt genom åren så har jag alltid gillat livet med dess upp och nedgångar! Och efter en fullständigt katastrofal resa där jag inte ens riktigt orkade med dotterns skolavslutning slutade jag med concertan. 
 
Under hela den tiden pratade jag inte om hur jag mådde med nån. Hittade annat att skylla på. Trodde att jag skyddande min sambo genom att inte berätta -han hade ju sin egen sjukdom att handskas med och jag ville inte förvärra. Vilket ju så klart så här i efterhand är ju så uppenbart sämsta sättet att hantera något. 
 
Sen provade jag igen efter ett uppehåll. Samma sak, plus att jag fick migrän allt oftare. Då skulle jag prova att fylla på dosen vid lunchtid för att se om det dämpade symptomen. Men nä, det blev inte bättre. Nu har det gått mer än tre veckor sedan jag satte ut concertan helt. Sån lättnad!
 
Vidare till elvanse. Har inte haft några av de biverkningar under mina fem dagar. Bara trötthet, känslighet och ett behov av att prata känslor -nåt jag inte är van att göra och det ger mig ångest… XD 
 
Jag känner mig mycket lugnare,  nästan avslappnad. Mer mig själv på något sätt. Jag får inte den snabba kicken på morgonen och slipper ”baksmällan” resten av dagen. 
 
Jag har bekanta som fungerar bra med concerta, men den passade inte mig, medan Elvanse känns som ett mirakel. Än så länge i alla fall.
 
För att tydliggöra min upplevelse kan vi säga att elvanse är som vodka, som ger en god grogg och avslappnad stämning medan concertan var som finkelsmakande hembränt som gör mig sjuk…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s